Båstad Marathon

Mitt maratonlopp

För första gången i världshistorien anordnades det ett maratonlopp i Båstad. Och jag var där och sprang.

Sunne

14 - Båstad Marathon

Datum: 3 juli 2010
Min tid: 5:44:38
Väder: Stekande sol, 30-34 grader

Förutsättningarna för dagen var inte direkt de bästa för att göra en bra tid. Varmt, soligt och sliten sedan förra veckans 24-timmarslopp. Dessutom skulle banan inte vara helt flack. Planen blev istället att försöka ta det lugnt och försöka spara så mycket krafter som möjligt.

Nu brukar jag ju inte vara så bra på att ta det lugnt. Men den här gången skulle jag bara lyckas med det. Försökte därför leta rätt på någon som skulle kunna tänka sig att göra mig sällskap i ett lågt tempo. Fick napp direkt när jag hörde med Stefan Manning som också hade gjort 24-timmars. Nu brukar jag inte vara så bra på att hålla sällskap heller. Något min bror Christian fått erfara en hel del gånger när vi dragit iväg på lopp tillsammans. Tror att vi bara kommit i mål tillsammans en enda gång på alla försök. Men faktum var att det lyckades den här gången. Vilket bevisar att det faktiskt går att lära gamla hundar att sitta.

Det visade sig vara ett bra drag att ha sällskap. Det blev lagom fart. Man hade någon att snacka med. Dessutom fick man ett och annat matnyttigt löpartips. Vi fick sällskap av initiativtagaren till loppet, Sami Seppänen, någon kilometer kring milen. Intressant att höra hans berättelse om hur loppet kom till. Han hade bestämt sig för att nästa utmaning i livet skulle bli att genomföra ett maratonlopp. Men han hittade inget som passade, så alltså beslöt han sig för att göra ett eget. På bara ett halvår skapades och anordnades det här mycket välarrangerade evenemanget. Imponerande! Så småningom, ungefär halvvägs, kom vi ifatt Susanne Gren och hon hängde på oss hela vägen in i mål. Ändå mer sällskap. Trevligt.

Banan var lite småjobbig men vacker. Först sex kilometer uppför Hallandsås. Fantastisk utsikt på toppen, bland annat över Skälderviken och Kullahalvön. Sen utför någon kilometer. Varefter det var relativt flackt i drygt två mil. Därefter kom en knix uppåt, på toppen får man en fin vy mot Laholmsbukten, sen brant utför ned till havet vid Kattvik. Sen följde banan stranden tillbaks till Båstad, och det var i stort sett flackt hela vägen in i mål. Banan gick mest på småvägar ute på landet och gick förbi små byar och gårdar. Två golfbanor passerades också. Från den i Torekov kunde man se Hallands Väderö ute i havet.

Den fåtaliga publik som fanns ute på på landsbygden var mycket trevlig och hejade på. Flera hade tagit fram sina trädgårdsslangar och var snälla och bevattnade oss löpare. Mycket uppskattat, för solen stekte verkligen och det var sparsamt med skugga längs banan.

Hade lite svårt hålla igen på slutet. Det kändes som om man bara ville få loppet avklarat. Orkade knappt njuta av omgivningen. Jag ville inte heller att familjen skulle behöva vänta för länge på mig vid mål heller. Lyckades ändå ta det lugnt. Kanske var jag trött också. Kom sliten i mål på min sämsta maratontid hittills. Men kanske tack vare det, så kändes det riktigt bra dagen efter, med maratonmått mätt vill säga.

En liten anekdot. Innan loppet kom det fram en man och undrade hur lång tid det skulle ta innan segraren kom i mål. -"Fyra timmar?", undrade han. Jag drog till med tre timmar och fem minuter. Efter loppet kunde jag konstatera att det tog 3:05:31. Dags att börja spela på Lotto kanske?