19 - Båstad Marathon

Datum: 2 juli 2011
Min tid: 4:01:42
Väder: Mulet, blåsigt, regnigt och stekande sol, 13-29 grader

På fredagkvällen var det Expo och Båstad Mini Marathon som stod på programmet. Blev övertalad att ställa upp på ett 200-meters lopp på Expot. Kanske inte den bästa uppladdningen. Hade i alla fall turen med mig och slapp både sträckningar och skador. Dessutom gjorde jag det några sekunder snabbare än världsrekordfarten. Världrekordfarten på marathondistansen vill säga. Så jag kommer tyvärr inte med i någon rekordbok.

Klockan 17:00 var det premiär för Båstad Mini Marathon. 420 meter. Jag deltog inte. Det gjorde däremot barnen. Gabriel såpass bra att han vann. Han var mycket nöjd kan jag säga.

Klockan 10:00 på lördagsmorgonen gick starten för andra upplagan av Båstad Marathon. Min plan för dagen var att ta det så lugnt som möjligt. Tänkte att jag skulle spara knäna, för de hade visst krånglat sen sista milen på Stockholm Marathon. Kanske galet att ge sig på ett maratonlopp med knäproblem, men sån är jag visst. Dessutom skulle jag ta det lugnt och gå mycket. Skulle ju gå större delen av loppet. På sin höjd skulle jag springa 2 mil det var liksom max. Alltså inga problem.

Första biten 8 km uppför Hallandsås valde jag att springa på för att komma in i loppet. Hade rätt bra fart uppför och passerade ganska många. Kom ifatt dansken Anders som också hade rätt bra fart uppför, så jag slog följe med honom. Trevligt med sällskap, kilometrarna liksom tickade på utan att man märkte något. Plötsligt var man bara uppe och kunde njuta av utsikten. Valde att släppa Anders på toppen och gick sen den efterföljande kilometerlånga nerförsbacken. Sen lugn löpning. Hittade efter ytterligare någon kilometer en gångare som jag gjorde sällskap med. Borde egentligen inte funnits andra gångare så långt fram, men det var en stafett över maratondistansen också. Nu var det många som sprang förbi mig istället. Sen blev gångaren färdig med sin sträcka och jag slog följe med en malmökille, sista löparen som sprang förbi mig. Kom ifatt en dam som börjat gå. Peppade henne en del och hon hängde på oss. Hon hade dock rätt bra fart så malmökillen fick släppa. Strax innan halva sträckan ville hon gå igen och skickade iväg mig. Hade kommit in i skön rytm nu och var ändå rätt nöjd med att springa vidare.

Precis efter halvmarathonpasseringen stod familjen och hejade på. Kul överraskning! Första loppet där jag haft en egen hejaklack. Stannade till och pratade en liten innan det bar av igen.

Nu var jag själv ute på banan. Och enligt planen skulle jag börja gå nu. Men jag hade svårt att börja så jag sköt upp det lite granna. Och sen lite till. Jag sprang ju ändå rätt långsamt, så det borde väl inte vara så farligt om sköt upp det ännu lite till. Började nu komma ifatt löpare. Sköt upp gången ytterligare. Och så höll jag på ända till nerförsbacken ner till Kattvik där jag faktiskt gick. Men sen började jag springa igen. Nu bar det sig inte bättre än att en av löparna i gruppen jag kommit ikapp fick för sig att göra en tempohöjning. Jag hängde på. Tyckte det var skönt. Tanken på att börja gå kändes mer och mer avlägsen. Sen släppte han och då höjde jag tempot ytterligare ett snäpp. Kändes hur bra som helst. Äh skit i det där med att gå, nu kör jag! Härlig känsla att vara så där pigg och sen började man passera löpare efter löpare, ännu mer härlig känsla.

Råkade kolla klockan vid 38 km. Insåg att jag skulle kunna gå under fyra timmar om jag tryckte på lite granna. Eller kanske inte så lite, hade bara drygt 17 minuter på mig. Nu flög jag fram. Ja det kändes så i alla fall. Försökte hålla lagom hög och jämn fart och tyckte väl att det gick hyggligt. Men vid 41 km insåg att det gick för långsamt och inte skulle gå. Valde att jogga sista biten. Passerade ändå dansken Anders (vilket var lite av en överraskning, hade inte väntat att se honom igen, tyckte han verkade såpass stark så att han borde gått i mål för länge sen) och ytterligare en löpare innan mål.

Kan konstatera att det här var första marathonloppet (antagligen första loppet oavsett distans) där jag lyckats få till en negativ split. Första halvan gick på 2:02:53, andra halvan på 1:58:49.

Värt att notera: I Båstad Mini Marathon hade Bianca startnummer 14, Louise 15, Julius 16 och Gabriel 17. I Båstad Marathon hade jag startnummer 18. Undrar vad sannolikheten är för att få till en sådan nummerserie?

Bilder från Båstad

Dags att ta ut hunden på långpromenad.

Gabriel, Bianca, Julius och Louise i Båstad Mini Marathon.

Louise en av de yngsta deltagarna.

Julius redo för start.

Båstad Marathon bjuder på aktiviteter för alla.

Aaaah, vad gör jag här uppe?

Vi kommer tillbaks nästa år igen!