|
|
|
22 - Coasteering
Datum: 10 december 2011
Min tid: 5:55
Min distans: 50 km
Väder: Mulet och mycket blåsigt, 4 grader
Det här loppet gick till på ett lite annorlund sätt. Saxat från arrangörernas beskrivning:
Tävlingen är semi-autonom, så du måste ha med dig vätska, energi, mobiltelefon (vattenskyddad och
med tävlingsledningens nummer inlagt), förstärkningsplagg och vattenskyddat ombyte, pengar,
sjukvårdskit, kåsa.
Vilket betyder: -"Du får klara dig helt själv, lycka till!" Tilläggas bör att man om man skulle råka hitta
ett fik eller en affär fick man gå in och handla. Något jag utnyttjade när hittade en livsmedelsaffär
mot slutet av banan
(antagligen det enda öppna stället på hela vägen).
Mer saxat:
Du följer en bana längs havet. Ibland på torrt underlag, ibland vått, kanske på sand, kanske i skog.
Team Create Coasteering sker till fots, med enkel orientering, med rätt många höjdmeter –
och i en oerhört dramatisk och vacker natur!
Vilket innebar att man skulle springa från strax utanför Ystad till Simrishamn och på vägen hitta cirka 20
kontroller som kunde vara dolda eller lömskt placerade. De flesta egentligen relativt enkla.
Ett extra svårighetsmoment var att man fick rita in kontrollerna själv utifrån koordinater på en relativt
grov karta där kontrollföremålen sällan fanns med. I de fall man fick reda på kontrollföremålet vill säga.
Så det var med andra ord en ganska stor osäkerhet på var kontrollerna skulle finnas. Det enda man
egentligen visste var väl att någonstans inom en radie på en 100-200 meter skulle kontrollen finnas.
Vägen till kontrollerna fick man välja själv. Min skräckkontroll under loppet var en som hade
kontrollbeskrivningen "Skäret". Koordinaterna och kartan pekade på ett skär ganska nära land.
Visst är det kul med utmaningar, men att vada genom kraftiga vågor och iskallt vatten efter
drygt tre mils löpning lockar inte ens mig. Just den här kontrollen visade sig vara klart snällare en
beskrivningen. Den var placerad så att man hade utsikt mot skäret.
Hur gick loppet då? Jodå, det mesta gick bra, förutom att jag höll på att blåsa bort (15 m/s enligt prognos)
på något ställe sprang jag lutad 45 grader mot vinden och på ett annat var jag tvungen att hålla
fast mig i ett staket,
sprang för nära stranden och en våg gav mig ett onödigt bad, tappade kartan,
missade en kontroll och tvingades klättra uppför en 30m hög brant/stup,
ryggsäcken gick sönder, hamnade i en kohage och fick göra en tjurrusning i värsta
Pamplonastil, fastnade i ett taggtrådsstängsel,
en våg slog över en pir och gav mig en rejäl iskall dusch, jag halkade på en koskit och
landade i en annan hög av nyss nämnda material, tappade stämpelkortet,
fick slut på vätska, glömde en kontroll och fick springa tillbaks, och sluttiden behöver vi inte tala om...
Finns det inget positivt att säga om loppet? Jomen på sätt och vis är allt ovanstående positivt, det är
sånt som man kommer ihåg, och det var faktiskt rätt kul. Det är liksom inte varje dag man kommer fram till
en brant som är så brant att enda sättet att ta sig ner är att kasa sig ner, men att det blåser såpass att
det bara var att kliva rakt ut och vinden håller emot och trycker en in mot branten. Det är inte heller varje
dag man springer förbi Ales stenar när dagens första sol väljer att titta fram. Dessutom ledde jag faktiskt
loppet de första kontrollerna. Det gick ganska lugnt i början så jag passade på att känna hur det kändes
att ligga först. Sen blev jag ordentligt frånsprungen.
|
