Mitt marathonlopp

Ibland tar man färjan över och springer i Helsingfors.

 

 

Medalj

 

Medalj

 

Medalj

8 - Helsinki City Marathon

Datum: 15 augusti 2009
Min tid: 4:38:17
Väder: Soligt, 19-20 grader

Det som började så bra. Och eftersom det fortsatte så bra, så tänkte jag: "Ojdå, det verkar som om det är min dag idag. Så högst oväntat." Men si det skulle jag få äta upp.

Lunkade på i en rätt hygglig fart de första 31 kilometrarna, sen så sa det bara stopp. Tvärstopp. Hann liksom bara uppfatta att; oj benen börjar kännas tunga, kanske blir jobbigt, förrän man kände att; hmm benen gör väldigt ont, måste nog sakta ner lite, eller vänta jag måste nog gå. Försökte intala mig att fortsätta vidare, åtminstone lite till, jomen åtminstone till nästa kilometermarkering. Jag kom bara femtio meter till.

Får skylla på den totala avsaknaden av långpass. Fast det är förstås inte hela sanningen. Jag gjorde ju ett långpass. Tyvärr var det inte ett löppass utan det var cykel. Tyvärr hade jag inte gjort något cykelpass sedan 2006. Tyvärr så var växlarna trasiga på cykel, så jag fick köra på samma växel hela tiden. Tyvärr blev det ett rätt lång pass också (110 km på 4 timmar). Resultatet blev en hygglig träningsvärk. Men vad värre var, var att när träningsvärken väl släppte, så vägrade benmusklerna varje sorts träning. Vaderna bråkade mest. När jag försökte småjogga kändes det som om man fått ett knivstick i dem. Det var egentligen inte förrän sista veckan innan loppet jag kunde återuppta någon form av träning igen. Så lagom dags!
Kom-ihåg-notering till mig själv.
- Våga aldrig försöka dig på någon sport du inte hållt på med innan ett lopp.
- I själva verket förökt dig aldrig någonsin på någon annan sport än löpning.
- För att få det ändå säkrare kanske du ska låta bli löpning också.

Jag var alltså inte helt förvånad över att jag tvingades gå resten av banan. Den enda förvåning var väl hur snabbt det tog stopp. Egentligen var det mer förvånande hur bra de första tre milen gick. Det bara flöt på liksom. Tyckte inte att jag tog inte något nämnvärt och ändå gick vissa kilometrar på strax över fem minuter. När jag upptäckte det saktade jag visserligen ned, men sen så låg man ändå kring fem och en halv minut per kilometer. Planen hade varit att köra på kring sex minuter per kilometer. Men går det lätt, så går det.

Nåväl Helsinki City Marathon har en trevlig bana och det var en vacker kväll, som gjord för en promenad. Tyvärr visade det sig att det var rätt svårt att njuta av promenaden. Det gjorde ju ont. Sen så hann man ju se allt så länge. Och det var långt att gå. Det blev helt enkelt långtråkigt. Jag bara måste försöka springa igen. Jag försökte några gånger, men det gick bara inte. Till slut gav jag upp och tänkte att det nog ändå var smartast att låta bli att slita sönder benen helt. Så det fick bli mitt första maratonlopp där jag promenarade över mållinjen. Och förhoppningsvis sista också. Alltså inte sista maratonlopp, utan sista målpromenad menar jag. För fler maratonlopp hoppas jag fortfarande att det blir. Tydligen så är jag inte avskräckt än.

Karta

 

 

 

 

Bilder från Helsingfors

 

Landmärke
Ett bekant landmärke

 

Landmärke
Två bekanta ansikten

 

Linnanmäki
Det ryktas om att en del gick på tivoli istället för att springa

 

Minimarathon
I själva verket hade de redan sprungit

 

Minimarathon2
Bianca redo för start

 

Minimarathon3
Och där går starten...

 

Minimarathon4
Gabriel redo för start

 

Minimarathon5
På startrakan spurtas det vilt

 

Minimarathon6
Målgång! ...nåja en stund efteråt var det visst

 

Minimarathon7
Målgång här då? Nix, taget en stund innan

 

Marathon1
Strax efter startskottet

 

Marathon2
Tydligen var jag sliten redan efter någon enstaka kilometer

 

Marathon3
Något piggare efter två mil

 

Marathon4
Nähä, det gick visst inget vidare den här gången heller

 

Marathon5
Promenad hem genom stan

 

Marathon6
Dagens gladaste målgång

 

313
Men nummerlappen var i alla fall bra

 

 

 

 

Tillbaks