89 - Helsingborg Cannonball
Datum: 4 juli 2020
Min tid: 4.44.45
Väder start: Regn, 16 grader, 6m/s SSV
Väder mål: Regn, 16 grader, 7m/s SV
Dags för nationaldag igen
Målsättning
Komma i mål under 6 timmar, för jag ville ha gjort två marathon på raken riktigt ordentligt. Och just sex timmar
brukar vara maxgräns på många marathonlopp, så den tiden fick utgöra gränsen för vad som var ordentligt.
Åtta varv runt Påarp
Upplägget var att man skulle springa 8 varv på en slinga på drygt 5 kilometer runt Påarp. Första sex varven var på 5396m. Och de två sista varven fick man gena lite, vilket var jätteskönt kan jag tillägga, så de varven var bara 5032m.
Det är roligt med marathon!
...och där rusar, nåja, täten iväg!
Tävlingen
Starten gick klockan 14:00, mindre än en timme efter att jag gått i mål på marathonloppet innan.
Kände direkt efter start hur stel och trött jag var. Bra start!
Efter någon kilometer släppte stelheten. Wow! Plötsligt kändes allt lätt, jag var kung och bara sprang på. Bildade en andraklunga tillsammans med Johan och Niclas, Anders hade bara flugit iväg (var fick han den energin ifrån?). Blev ett skönt första varv.
Kom lite före in till varvning. Tog en klunk dricka och påbörjade nästa varv. Oj, var förvann de andra? Och där framme har vi Anders. Jaja, jag gör väl sällskap med honom istället. Det blev inte så, för han var trött, andra maran för dagen för honom med. Så det blev sololöpning hela andra varvet istället. Ville inte börja gå än, för jag ville känna att jag kommit några kilometrar först. Gärna över tio. Tvåsiffrigt känns bättre psykologiskt.
Niclas kom ifatt i början på tredje varvet. Han hade också blivit själv, eftersom Johan hade brutit, andra maran för dagen för honom med. Vi gjorde sällskap tredje och fjärde varvet. Sen var det min tur att blit trött, så jag började promenera på femte varvet. Efter en liten stund försökte börja springa igen, men det gick inte. Försökte igen en liten stund senare, kom bara några meter. Det var mycket skönare att gå så jag nöjde mig med att gå. Efter någon kilometer så blev det för tråkigt att promenera omkring i regnet. Jag insåg också att jag skulle ha tråkigt väldigt länge. Så jag blev tvungen att byta till väldigt långsam jogg istället.
Sjätte varvet tog började jag med en promenad också. Den blev ungefär hälften så lång som varvet innan. Tristessen kom tydligen mycket snabbare det här varvet. Sen ånyo slö jogg.
Sjunde varvet blev det bara promenad direkt efter varvningen, när jag fyllde på med energi, mmm underbar kexchoklad. Sen var det bara att tugga sig igenom ytterligare ett varv.
Åttonde och sista varvet återvände lite energi till kroppen och jag kunde öka tempot något. Fortfarande långsam jogg dock. Hade till slut till och med energi till en liten spurt, faktiskt till och med under 6 minuter per kilometer. Hahaha, allt är relativt. Spurt jämfört med tempot innan, alltså. Jag var fantastisk glad att få komma i mål och att ha klarat två marathon samma dag.
Firade nummer 89 med lite svart dryck, Coca Cola passar såklart bra på USA:s nationaldag.