61 - Ironman Hamburg
Datum: 13 augusti 2017
Totaltid: 12.35.45
Marathontid: 3.52.38
Väder: Molnigt, regnskurar och strålande sol, 13-19 grader, 5m/s V
Varför Hamburg? Egentligen hade jag inte tänkt göra någon Ironman alls 2017, men så dök det upp ett nytt Ironman. Hmm, Ironman? Tänk om man ändå skulle? Hamburg? Jomen, är det inte väldigt platt där, så platt att till och med dialekten kallas plattyska. Det kommer säkert bli en jättesnabb bana. Och Hamburg har jag dessutom revansch att utkräva på sen min resa till Vienna City Marathon 2010 havererade precis där. Totalhavererade! Efter mycket strul och krångel slutade det med att en lastbil körde in i en järnvägsbro och det gick inte att åka vidare. Jag fick snällt åka hem igen. Nu kunde Hamburg få betala tillbaka för det uteblivna loppet. Lopp mot lopp. Lika bra att anmäla sig!
De första deltagarna cyklar över Köhlbrandbrücke. (Foto: Ironman)
Ungefär så tänkte jag när jag anmälde mig ett år tidigare. Nu visade det sig när de väl släppte banan att den inte alls var supersnabb. Tydligen så finns det ett område söder om Hamburg med en del kullar, och naturligtvis skulle de dra cykelsträckan precis där. Sen kom de på att att man cykla över Köhlbrandbrücke, en brutalt hög bro över Elbe. En extrabacke till, visst det var inte bra, men det värsta är att jag drabbats av en sådan där höjdskräck. Såpass att jag lovade mig själv under Ironman Kalmar att aldrig göra om den, bara jag överlevde Ölandsbron. Jovisst, du gissade rätt, det var på själva bron jag avla det löftet. Jag höll på att stanna och kliva av, så att jag skulle slippa svimma av skräck. Och jag hade nog gjort det om det var möjligt. Här skulle jag över en ännu högre bro. Stackars mig! Men nu hade jag redan betalt en massa pengar för att få delta. Hmm, om jag kör riktigt, riktigt sakta och stirrar ner i backen hela tiden kanske det kan gå? Tänk vad man kan bli motiverad av pengar!
Världens längsta cykelparkering
För att försämra tiderna ytterligare så skapade de en av de absolut längsta växlingszoner man skådat inom Ironmancirkusen (Första växeln, T1, på Ironman Wales lär vara värre, 1km uppförsbacke till växlingen där). Och som om inte det räckte så förlängde de banan med 2km. Inte bra alls när man inte har så mycket marginal till reptiderna. Tur inte de extra kilometrarna låg på simsträckan utan på cykelsträckan. En normal dag så ska jag fixa reptiderna, men får man problem så tickar tiden lätt iväg. Man kan få punktering till exempel eller kramp. Eller så kan man bli trött. Alla cykelreparationer och punkteringar måste man fixa själv förresten.
Vid Rådhuset låg målgången och nummerlappsmässan. Starten och växlingszonen låg precis bredvid.
Lite fakta om Hamburg och Ironman Hamburg.
- 2400 anmälda deltagare till Ironman (fler än 2400 i resultatlistan så de måste ha släppt in fler).
- 95% av deltagarna kom från Tyskland
- 175 000 åskådare
- Hamburg är Tysklands näst största stad med ungefär 3 miljoner invånare
- Det är en gammal stad, redan år 817 byggdes borgen Hammaburg vid Elbes strand
- Staden har Europas näst största hamn (starkt av en stad som inte ligger vid havet)
- 12 000 skepp lägger till varje år
- Staden kallas "Gateway to the World"
- Man skulle kunna säga att staden är ett eget land. En stadsstat.
För Hamburg är ett eget Bundesland i förbundsstaten Tyskland.
- Staden eller landet har två världsarv, lagerstadsdelen Speicherstadt och kontorsstadsdelen Kontorhausviertel.
- I mitten av maj firar man "Hafengeburtsdag", hamnfödelsedagen,
en dag då lotsbåtarna dansar balett till klassisk musik.
Det är tur att de berättar hur man ska säga.
Vägkvaliteten i Hamburg är inte den högsta. Undrar just hur cyklingen ska gå.
De närmsta dagarna inför ett Ironman är hektiska. Kolla väderprognosen. Registrera sig. Få det obligatoriska ID-armbandet. Lösa licens. Hämta ut nummerlapp. Besöka nummerlappsmässan. Kolla väderprognosen. Fixa extra reservdelar till cykeln. Köpa energi att ha med sig på cykeln. Kolla väderprognosen. Fixa i ordning cykeln (helst inte bygga om för mycket). Snöra om löparskorna. Obligatorisk race briefing, tävlingsgenomgång av regler, föreskrifter, hur allt går till, samt eventuella banjusteringar. Kolla badtemperaturen. Packa väskorna till växlingszonerna (och planera vad man ska ha i dem, allt enligt senaste väderprognosen). Inte glömma något. Och inte glömma bort att turista så mycket som möjligt heller. Sen en sista koll av väderprognosen för att vara på säkra sidan. Vädernojja är bara förnamnet.
Id-bandet även kallat åkband. 1941. Hamburg. Hmm, den kombinationen känns igen. Här ska krigas om placeringarna.
Låt se, var har de gömt mitt namn den här gången? På baksidan av tröjan igen!
Tävlingsskorna byggs om till triathlonskor.
Man börjar med ett kuvert. Plockar ut tre plastpåsar. Blue for bike. Red for run. White for w... öh, pre- and postrace.
Efter ein stunde eller två så är sängen full med nödvändiga bra att ha saker.
Regnet vräkte ner både under fredagens race briefing och lördagens bike check-in (plus check in av plastpåsar).
Mardrömmar om Köhlbrandbrücke.
Såg många reklamskyltar i stan för bandet U2. Här en reklamskylt för det lite mer okända bandet U3.
Så till slut blev det söndag morgon. Äntlingen tävlingsdags. Åt frukost. Sen U-Bahn till starten. Tog utgången 10 meter från ingången till växlingszonen. Kollade pumpningen av cykeldäcken. Fyllde ramväskan med godis. Fyllde cykelflaskan med sportdryck. Limesmak. Svagt grön blaskig färg. Såg nästan ut som Yes. Bäst att smaka lite. Uueeeh! Äääääh! Usch! Det smakade Yes också. Var jag så trött i morse när blandade sportdrycken att jag råkade ta diskmedel istället?
Skattkarta över min färd på de tre haven inne i Hamburg.
Simning
Helt unik simsträckning i tre olika sjöar, Binnenalster, Außernalster, Binnenalster igen, en Australian Exit efter 2,6km
(vilket innebär att man kravlar upp på land springer några meter sen hoppar i igen), en bonussväng i Binnenalstern och avslutar
i Kleine Alster (väldigt kleine faktiskt) innan man avslutar med att klättra upp för trapporna till Rathausmarkt. Banan är helt pannkaksplatt.
En intet ont anande simmare
Mina mål. Eftersom jag faktiskt tränat kanske fem gånger så tyckte jag att jag borde sikta på att gå under 1.30. Simma så mycket crawl jag bara kunde. Undvika kramp. Och om möjligt låta bli att drunkna.
Jag är killen där borta med grön badmössa
Eftersom Nena är från Hamburg så hade de dagen till ära placerat ut 99 ballonger i vattnet
Simningen blev rena rama katastrofen. Fick problem med andningen direkt. Kan bli så när det är kallt i vattnet. Fick ingen panik för det har hänt mig förut. Brukar släppa väldigt snabbt. Släppte lite efter en stund, men idag ville det inte släppa helt. Ajajaj.
Simmare på väg mot Australia (-n Exit). (Foto: Ironman)
Koncentrerade mig på att i alla fall inte bli översimmad i det tvättmaskinsinferno som uppstod när tusentals simmare trängdes i vattnet. Tänkte på att försöka hitta bojarna.
Målet! Sen är det bara 224km kvar. (Foto: Ironman)
Alla bojar låg på höger sida. Jag föredrar att andas åt vänster... Sen blev jag mer och mer illamående. Konstig i magen. Bubblig och dan. Någon gång då och då rapade jag. Men värst var den tilltagande spränghuvudvärken. Gjorde ont i huvudet när jag doppade det i vattnet. Svårt att simma utan att doppa huvudet. Till slut spydde jag i sjön... Tänkte på Beatles som startade sin karriär i Hamburg. De gjorde visst en Yellow Submarine, jag gjorde en Vomitting Submarine. Sålde inte alls lika bra! Kan säga att det blev mest bröstsim. Suck! Lyckades i alla fall på något sätt ta mig i mål. Mycket nära att bryta.
Jag kliver upp från en simtur i Venedigs kanaler
Tid Simning: 1.35.11
En okänd övergiven cykel i växlingszonen. Hmm, det är ju mitt startnummer. Oj, tydligen jag själv som glömt min cykel där.
T1
T1 är inte bara ett bostadsområde i Linköping, det är också där man byter från simning till cykel.
T1 ligger ganska långt bort. Bägge två.
Jag ville inte kräkas mer. Så jag promenerade hela vägen till växlingsområdet. Slet av mig simmgrejerna.
På med cykelhjälm och cykelskor. Jag mådde lite bättre nu, så jag valde att springa lätt trippande bort till cykeln.
Löjligt lång växlingstid, lite lustigt med tanke på att jag antagligen var mycket snabbare än vanligt.
Men det är väl så att en söndagspromenad ska få ta en liten stund.
Tid T1: 15.09
Det gäller att packa med sig det man vill äta på färden. (Foto: Ironman)
Karta över mina irrfärder in i Niedersachsen
Cykel
Såg en video om banan innan. Den gick i hamnområden, gråa industriområden,
övergivna byar och lundar av svarta avlövade träd. Grått och trist. Hade inga
höga förväntningar. Det visade sig att banan tvärtom var rätt trevlig. Det var videon
som var inspelad mitt i den tyska vintern som lurades helt enkelt.
Cyklist på väg förbi världsarvet Speicherstadt, tror inte han stannade och turistade. (Foto: Ironman)
1000 höjdmeter, ungefär som i Frankfurt, klart mer än i Kalmar. Det visade sig att det inte fanns några riktigt branta uppförsbackar, så banan får betraktas som relativt snäll ändå.
Klädde mig i svenska färgerna så att jag skulle synas bra.
Cykeln handlar för mig mest om att överleva. Eller att låta bli att krascha. Det var nära några gånger. Tex när en tioåring cyklade ut framför mig eller när en gubbe promenerade ut på vägen utan att se sig för eller när jag i en kurva fick sladd på cykeln på den våta vägbanan eller när en hund promenarade ut på vägen eller när en bilist försökte krypa under avsnitslingen eller när cyklisten framför tappade cykelflaskan. Själv måste jag ha tappat hela reparationskittet. Upptäckte att flaskan med reparationgrejerna var borta ungefär vid 100km. Jag var mycket nervös för att få punktering andra varvet kan man säga. Tiden var inte lysande alls, men jag hinner inte träna cykel och så kör jag som en fegis.
Tid Cykel: 6.44.26
Nämen, nu cyklar jag omkring och skrattar också.
Se så lagom spännig ut, du är faktiskt bara halvvägs.
Hörru grabben se inte sådär glad ut, du har faktiskt diskmedel i drickaflaskan.
T2. Gjorde en ganska snabb växling, det syns inte på tiden. Hade jag skippat toabesöket hade jag ha varit bland de snabbare halvan av växlingarna bland sub13 triatleterna. Det är bra för att vara mig.
Tid T2: 8.23
Skattkarta över plundrigtåget till fots.
Löpning
Jag gillade löpsträckan. Den gick längs med de centrala sjöarna Binnen Alstern och Aussern Alster. Mycket parker.
Vackert och med fin utsikt över sjöarna. Mycket publik var det också. Bara 4 lätta ärevarv på vardera 10,5km som skulle klaras av.
Den enda gren jag kan känna mig lite stolt över. Började fint i bra tempo. Innbillade mig att jag nästan var i mål. Det gick fem kilometer innan jag insåg att -"Vänta nu det är ju faktiskt 37km kvar". Varv 1 gick på ungefär 50.30. Det kändes lätt och fint hela vägen. Jag bara gled fram. Njöt av publiken och stämningen. Solen sken och fåglarna kvittrade en underbar dag för en söndagsjogg helt enkelt.
Piratbuff på. Äntligen dags för plundring!
Fortsatte lika fint på varv 2. Man kan se vilket varv medtävlande ligger på genom att titta på antalet armband de har på sig. Dessa delas ut i slutet av varvet. Nu hade jag alltså ett grönt armband på mig. Många hade flera. Men nu började jag också se löpare utan armband. Skönt, jag var inte sist längre. Dessutom sprang jag förbi löpare hela tiden. Det är skönt att vara kung på banan. Men någonstans efter halva varvet så blev jag illamående igen. Lätt yrsel liksom. Valde att började gå. Gick någon kilometer. Nu var chanserna till en riktigt bra maratid borta. Egentligen hade jag kunnat fortsätta gå och bara flanera av resten av maran. Men jag kunde liksom inte med det. Bestämde mig för att kämpa istället. Jag sprang så gott det gick. Inte lika fort. Bara försöka hålla mig under gränsen för illamående. Varvet gick på drygt 60 minuter.
Jag var inte ensam pirat. En klubb från Hamburg och en klubb från England körde också som pirater.
På varv 3 fortsatte jag fartbalanseringen. Tror faktiskt att jag blev lite bekväm också. Den lägre farten var ju skönare. Jag var rätt tyst nu. Pratade och hejade en hel del på både publik och löpare de första varven. Publiken hejade på mig i alla fall. Många stod på samma ställen och jag kände igen de nu. Visste vilka som skulle skrika på svenska. Sånt som jag får extrakrafter av. En tysk klubb i röda tröjor hejade på mig. -"Go Alexander!", skrek flera av dem. Jag orkade inte ens reagera. Taskigt faktiskt. De skrek på mig varje varv. Och jag gav inget tillbaks. Trött var jag. Varvet gick på över timman. Kanske 63 minuter. Förvånad över att det tagit så lång tid. Tiden för löpningen var 2.55 när jag gav mig ut på sista varvet. Måste hålla ihop det hela om det ska bli en sub4-mara.
Land i sikte! Öh, jag menar mål i sikte!
Ungefär samma låga fart det här varvet. Men det kändes bättre. Framförallt var jag på bättre humör. Nu kändes det att jag skulle fixa det. Varje steg tog mig närmare mål. Jag försökte ta in så mycket som möjligt av omgivningarna, träden, stigen mellan träden, solen som glittrade i vågorna på sjön. Och alla goa och roliga människor. När jag kom till klubben i röda tröjor stannade jag och bugade för att tacka för stödet. Vilket jubel det blev. En av dem började till och med heja på svenska (tysk brytning naturligtvis). Sista kilometrarna in var ren njutning. Snart skulle jag vara i mål. Familjen stod och hejade med 500 meter kvar. In på det magiska upploppet. Fullt med folk. Där framme låg den röda mattan och slutspurten inför fulla läktare. Jag stäckte upp händerna i luften så fort jag kom in på mattan. Publiken jublade. De fortsatte att jubla in mig hela vägen i mål. En high five med speakern. Sen de sista stegen in i mål. Jag gjorde det!
Tid Löpning: 3.52.38
Baksidan av medaljen. Efteråt var jag så nöjd att jag lät gravera in tiden.
Kuriosa 1. Jag cyklade genom Wittenberg. Det var där Martin Luther spikade upp sina 95 teser för exakt 500 år sedan. Själv trampade jag 95 tramptag och var ute ur Wittenberg igen. Det kan inte ha varit samma Wittenberg.
Kuriosa 2. I en av byarna jag cyklade igenom låg affären "Smålands möbler". Vad är sannolikheten på den?
Kuriosa 3. Det var många roliga hejaskyltar under maran. Mina tre favoritskyltar, bland dem jag minns vill säga,
fritt översatta var...
"Lämna in, det gör man på posten"
En skylt som föreställde en raket med en knapp man kunde trycka på för att få "Rocket Power". Mycket avancerat, rocket science
skulle jag kalla det.
"Upptäck kenyanen inom dig"
Kuriosa 4. Badsjöarna är inte naturliga. De skapades när man dämde upp en flod. Detta gjorde man på 1100-talet. Man kan säga att arrangörstaden var ute i god tid med att bygga den simanläggning som vi använde.
Tänk så glad man kan bli för en liten metallbit!
Turistandet
Det finns hur mycket som helst att se. Här några bilder från min egen expedition runt Hamburg.
Räkna med att Ironman kommer att vara en årlig händelse i Hamburg i fortsättningen.
Jag hann med en sväng till Hawaii också.
Speicherstadt.
Lagerhusen tar aldrig slut.
Det nya konserthuset Elbphilharmonie. Invigningen blir i september 2017.
Norra Europas Venedig.
Mer bilder från Italien, Rom. Men vänta det är ju Miniatur Wunderland.
Så här föreställer sig de Sverige. Inte konstigt att jag tränar så lite simning och cykel.
Tittar man länge så kan man hitta alla möjliga små detaljer.
Varning för jättar!
Chilehaus i Kontorhausviertel.
Stadens maskot Hummel finns utplacerad i olika utföranden.
Godishummel.
Hummel i bankens färger.
Hummel i fågeldräkt.
Uppe på ett hustak i centrum, Superman goes Hummel.
Det blev många hamburgare. Jag följde orsdspråket "One hamburger a day keeps the doctor away".
Hamnstaden Hamburg.
Rickmer Rickmers. De har fantasi när de namnger sina skepp.
Till och med på reklamskyltarna kan man se...
...att Hamburg är en hamnstad.
Äkta svensk ost. Det fanns äkta svenskt bröd också. Och margarin.
Rådhuset.
Mitt inne i Nikolaikirche. Kyrkan förstördes under andra världskriget.
Agh! Jag ser dubbelt.
Trafiken är farlig. Det finns många blindstyren där.
Grannhansestaden Lübeck är värd ett besök.
Staden där fyrarna står på gatorna.
Och där skeppen och husen är gjorda av marsipan.
Hela staden är av marsipan.
Det obligatoriska kortet som jag lyckats ta tre år på raken vid Holstentor.
Rörliga bilder från loppet