69 - Stockholm Marathon
Datum: 2 juni 2018
Min tid: 5:36:30
Väder: Solsken, 27-28 grader, 5m/s V
Det här var en sådan här dag då jag gick in med målsättningen att verkligen göra dåligt ifrån mig. Det kanske är en konstig målsättning, men om man ska agera hare åt två otränade (åtminstone vad gäller löpning) tonåringar, så är det en bra målsättning.
Uppdrag i Stockholm: Se till att Gabriel och Oskar lyckades genomföra maran.
Bankarta
I år så var det premiär för den nya banan. Helt omgjord var den. Några bitar här och där var samma, men det mesta var helt nytt. Till och med riktningen var annorlunda, nu skulle man springa moturs mot tidigare medurs. Trots alla massiva ändringar så kändes banan som Stockholm Marathon. Det var fortfarande samma karaktär på banan. En envarvsbana skulle det visst vara, men det var i ärlighetens namn två varv, olika varv dock. Start på Lidingövägen utanför Stadion och mål inne på Stadion som vanligt. Varv ett var ett kortare varv på ca 15 km, precis som förut. Sen ett längre varv, som faktiskt gick medurs, hmm det där med motsatt håll stämde visst inte helt. Andra varvet gick öster om det första och med en extra slinga att irra runt på på Södermalm, för att sedan efter Västerbron följa andra halvan av varv ett tillbaka till Stadion.
Banprofil, jämförelse 2017 mot 2018.
Banan var aningens enklare än förra året. Sträckan 25-35 km på Södermalm var den tuffaste biten.
På väg mot Stockholm råkade vi svänga in till Norrköping. När vi ändå var där, passade vi på att rekrytera Oskar till besättningen.
Första utmaningen blev att hitta till nummerlappsmässan. Den hade flyttat till Kungliga Tennishallen. Taktiken att följa strömmen visade sig vara klart bra.
Nämen se där, finishertröjan från mitt första marathon 1995!
Nummerlappsmässan. Lika bra att värma upp! Foto: Svenska Marathonsällskapet
Andra utmaningen blev att promenera till Östermalms IP. Inte så långt, men stekande sol och ingen skugga. Kändes värre än ett marathonlopp.
Östermalms IP
För att kunna starta tillsammmans så ställde vi oss i sista startgruppen. Jag var rätt ensam där om att ha en biljett (startnummer) till startgrupp B. Konstigt. Jag som trodde vi kommit till den populära startgruppen.
Starten har gått.
Starten gick och vi stod där vi stod. Sen stod vi en stund till. Nix inget springande här inte. Det var bara första halvan av startfältet som fick ge sig av. Tio minuter senare gick våran start. Vi stod kvar där vi stod den här gången också. Vi väntade några minuter till, sen sakta som en gigantisk sengångare började folkhavet sakta röra sig framåt. Några minuter senare passerade vi startlinjen. Äntligen dags att vi visa vad vi gick för. Eller?
Tre pirater på upptågsfärd.
0-5km
De första kilometrarna brukar vara svåra. Det spritter i benen. Man är pigg. Man är urstark. Man orkar hur mycket som helst.
Man vill springa förbi långsamma löpare. Man vill känna att man jobbar.
Det har hänt flera gånger att jag rusat iväg i ett tempo som jag garanterat inte klarar hålla en hel mil.
Inte den här gången. Det gick löjligt långsamt. Vi följde bara med massan. Undvek att springa om till nästan vilket pris som helst.
Efter tre kilometer kom första vätskekontrollen. Det var trångt. Mycket trångt. Vi kom inte fram till borden.
Så småningom lyckades jag tränga mig fram till ett av de bortre borden och langade ut några muggar vatten till de andra.
Vi hade hittat vår modell och körde med den här taktiken vid de första vätskekontrollerna.
5km på 35.23.
5-10km
Snart fick vi sätta nästa modell. Vid Hornsbergsstrand stod en klunga barn och hejade.
Vi vände oss mot dem och gjorde värsta piratvrålet. Deras reaktion var klockren. Först total skräck. Vilket raskt utbyttes
till skratt och jubel. Vi fortsatte att spexa oss runt hela banan. Det går rykten att vi till och med sprang omkring och
sjöng piratsånger. Vid vätskekontrollen vid 6km var vätskan slut. Jag lyckades hitta en dunk med lite vatten kvar och fyllde
varsin mugg åt oss. Bara att springa vidare. De kommmande kilometrarna var de som kändes som varmast under hela loppet.
Det fanns inte mycket till skugga. Det var bara när vi sprang under någon bro som vi fick tillgång till den lyxen.
Men vad skönt det var. Man kände direkt att det var några grader kallare. Tyvärr varade det bara några sekunder.
Sen ut i värmen igen.
10km på 1.10.45.
Titta en fotograf! Gör dig till!
10-15km
Tillbaka upp till Stadion. Löpningen kändes bekväm. Det var varmt. Som en sommarutflykt ungefär.
Uppe vid Stadion stod klubbkompisen Henrietta och hejade. Konstigt att se henne bredvid och inte
på banan.
15km på 1.48.05.
15-20km
Nerför Valhallavägen. Kort promenad upp mot TV-huset. Sen ut på Gärdet och bort mot Djurgården.
Skönt att komma ut på "landet", skönt med omväxling och skönt med allt det gröna runt omkring.
Solen kändes dock. Bara att fortsätta framåt.
20km på 2.24.30.
20-25km
Skönt att passera 20km. Äntligen började man känna att man kommit någon vart. Sen passerade
vi halvmaran (2.31.45). Halvvägs! Försökte fokusera på hur långt vi sprungit och inte hur
långt vi hade kvar. In mot stan igen. Mycket publik som hejade på. Förbi Slottet och
bort mot Slussen. Bytte för några ögonblick ut löpningen mot turistande.
25km på 3.00.57.
25-30km
Uppför till Slussen. Backe upp på Söder. Vi började bli rejält trötta nu och gångpauserna blev
längre. Men vi fortsatte framåt. Det var det viktiga. För så länge vi fortsatte så kom vi närmare mål.
30km på 3.46.14.
30-35km
Psykologisk känns det alltid bra att ha passerat 30km. Man vet att det inte är så långt kvar. Man börjar räkna ner kilometrar.
Man vet att man kommer klara det. En del tunga backar kvar på Söder vi måste fixa först och Västerbron också såklart.
Skyltmannen stod i en av backarna och hejade. Kul. Han är för underbar.
35km på 4.31.50.
Nejdå, inte ett dugg trött.
35-40km
Söder avklarat. Västerbron avklarad. Nu en relativt flack sträcka genom stan innan stigningarna upp mot Stadion.
På Norr Mälarstrand stod klubbkompisen Petra och hejade. Eller rättare sagt sprang fram och kramade om oss.
Hon trodde vi hade brutit, det stod så i någon app tydligen, och blev så glad för att vi fortfarande var igång.
Genom stan. Vi tog det lugnt och försökte ta in stunden.
40km på 5.18.21.
Utanför Riksdagen. Var är skatten? Jag är säker på att det är hit alla pengar gått!
Åh nej, nu står jag där och skrattar igen!
40km-Mål
Ju närmare mål, ju piggare blev vi. Backarna upp till Stadion gick hur lätt som helst.
Särskilt de bitar vi gick. Lite spex, okej mycket då, inne på Stadion och vi var i mål.
42,2km på 5.36.30.
Snart framme vid X.
Var är skatten?
Är det någon som vågar stoppa oss? Foto: Stockholm Marathon
Snart framme.
Efter ett långt och besvärligt upplopp med mycket poserande kunde vi så till slut gå i mål.
Bästa målgesten.
Den eftertraktade medaljen. Förlåt, skatten menade jag!
...och så en finishertröja till de som är slut.
Alla kom i mål! Uppdraget slutfört. Oskar fick samma tid som mig, men slog mig med några placeringar. Gabriel hade inte så bråttom över mållinjen och fick tiden 5.36.32. För min del blev det sämsta tiden någonsin på Stockholm Marathon, men jag var nöjd och glad ändå. Att ta sig runt ett marathon är alltid en prestation.
Aaaarrrrrrrrrrr! Foto: Stockholm Marathon