126 - Stockholm Marathon
Datum: 4 juni 2022
Min tid: 4.47.29
Väder start: Spridda moln, 18 grader, 4m/s V
Väder mål: Enstaka moln, 20 grader, 5m/s V
Målsättning
Att ta mig runt utan att förvärra skadan så mycket, samt att försöka hänga med Julius och göra lite sällskap på hans första Stockholm Marathon.
Samma gamla vanliga nya bana
Nu har jag fått springa den här nya bansträckningen några gånger och börjar bli kompis med den. En trevlig sightseeingtur genom Stockholm, och bra turistväder var det idag också.
Inte helt platt
Förebilden.
Före loppet
Ibland drabbas man av skit. Så var det för mig i år. Var i toppform i början av maj, men nu var jag skadad och kunde knappt gå. Illa.
Rekordmaran i Köpenhamn i mitten av maj fick ställas in. Men Stockholm kunde jag bara inte ställa in, den skulle jag bara göra.
Det kan bara gå uppåt nu.
En stor skillnad för i år var att nu gick maran på hemmaplan. Det var inte maran som hade flyttat utan jag själv. För arrangeras det inga maror där man bor, så får man helt enkelt flytta till en mara, resonerade jag och valde en av mina favoritmaror. För att göra det till extra mycket hemmamara, såg jag till att få klubblokal på Östermalms IP. Och visst har jag varit ute och tränat på själva banan.
En fördel med hemmaplan är att man kan hämta ut nummerlappen redan på torsdagen. Man kan gå till expot flera gånger bara för att njuta av stämningen. Man kan ta sovmorgon på tävlingsdagen. Man har hur mycket support som helst. Och dessutom, klubben ordnar fest och efterhäng efter målgång. En häftig extra bonus, var att en klubbkompis sjöng nationalsången inför alla tusentals människor vid starten.
Den klassiska vandringen till starten.
Bara att komma till Östermalms IP, se alla löpare, lyssna på musiken, höra snacket, den fantastiska stämningen, gjorde att jag blev tokladdad. Tror att hade jag gått på ren känsla, så hade jag startat loppen med att slå personligt rekord på 800 meter. Nu använde jag lite hjärna trots allt och startade väldigt lugnt, efter att Kajsa Bergqvist skjutit av startskottet. Förresten vinkade hon till mig när jag sprang förbi, japp speciellt till mig! Varför berättar jag en annan gång.
Marathon är roligt.
Loppet
Julius och jag la oss till att börja med en bit bakom 4:15-gruppen, någonstans där det var något lite mindre trängsel.
Tempot var rätt lagom och vi hittade efter några kilometer en bra plats längst fram i klungan. Efter en vätskekontroll vid åtta kilometer
råkade vi hamna en bit framför klungan istället. Lika skönt det. Samma fart höll vi i alla fall.
Vilket vi märkte när vi gjorde ett kortare stopp vid 18 kilometer. Då kom klungan precis ifatt oss. Nu var klungan rätt massiv.
Det var skönare precis framför, så vi fortsatte vårt eget race istället.
Strax efter vi passerat slottet, vid 24 kilometer, sa Julius kropp ifrån, dags att ta det lugnare. Vi varvade därefter promenad och jogg om vartannat. Det visade sig fungera alldeles utmärkt för på så sätt lyckades vi båda att krångla oss i mål. Julius på tiden 4.47.28 och jag en sekund långsammare.
Efterbilden.
Lärdom under loppet, om du ska förklara var en viss sak hände, säg inte: "Där vi sprang ner till vattnet". Man springer ner till vattnet hur många gånger som helst under Stockholm Marathon.
Efter loppet går man såklart till ett museum.
En nyhet för i år var att de skrev ut den förväntade sluttiden längst ner i högra hörnet på nummerlappen.
Ibland kommer udda saker med på bild, sådana som man inte såg när man tog fotot.