|
|
20 - 24H TrollhättanDatum: 9 juli 2011
Det här loppet blev lite annorlunda på många olika sätt. Loppet var egentligen inställt. Men eftersom vi var inställda på att springa i alla fall så fick det bli så. Knorretorpet hade lyckats bli uthyrt och vi fick planera om lite. Arrangörerna fick nog också göra en hel del omplanering. Fantastiskt nog lyckades de få till en tävling i alla fall. Blev en del justeringar, men på det stora hela blev ändå tävlingen som ett normalt år. Det vill säga att loppet gick på en trevlig 1097 meter lång slinga vid Knorretorpet, hälften skogsstig, resten väg och så en fotbollsplan. Lite annorlunda bara. Vi skulle egentligen ha tältat på Knorren. Nu fick vi bo på hotell istället. Lyxigt annorlunda. Det fick bli ett extra kort 24-timmars bara ca 8 timmar (vi stannade när vi klarat av maratondistansen). Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt, men nu gick det ju ändå fortare. Annorlunda fort. Nästa sak som var annorlunda var att jag faktiskt fått med mig en släkting att springa loppet med. Ja inte bara en utan två. Och inte vilka två som helst utan mina barn Gabriel och Bianca. Jag har ju haft som en dröm att få springa med någon nära släkting. Hade väl tänkt att det skulle bli någon av mina bröder inte hade jag räknat med att det skulle bli något av barnen. Jo kanske om en 10 år sådär, men inte så här snart. Underbart annorlunda med andra ord. Och så har vi annorlunda tempo. Det gick ju klart långsammare än normalt idag. Men så fick det bli. Jag och Bianca sprang ihop hela tiden, och Gabriel sprang för det mesta med oss också. Han sladdade efter några gånger bara, framför allt på slutet. Vi sprang ju inte hela tiden, vi gick faktiskt rätt mycket. Försökte egentligen bara springa på de soligaste bitarna av banan. Sen när Bianca var färdig så gick jag tillsammans med Gabriel de få varv han hade kvar. Barnen fick motta publikens jubel när de gick i mål. Vilken prestation de utfört! Det sista annorlunda var att jag efter loppet råkade duscha i damduschen istället för inne på herrarnas. Nu var det ingen annan där så det gjorde inte så mycket. | |
